I början kliade de. Precis som om öronen sade ”ta ut dem”, men så småningom vande sig musikern Ray Weaver vid hörapparaterna och började uppskatta dem allt mer.
Om det fanns ett extremt test att utsätta hörapparater för, som ett test till en jägarsoldatutbildning, skulle det kunna vara den vardag som Bent Berggreen Larsens apparater måste kunna hantera.
Mikkel Frølund Willerslev fick tinnitus för tio år sedan och kände sig plötsligt alldeles ensam med något som förändrade livet. Hans medfödda optimism är intakt – trots allt – och han insisterar på att se så positivt som möjligt på sitt liv. För två år sedan startade han en blogg så att andra kan känna igen sig och förhoppningsvis undvika att känna sig så ensamma som Mikkel gjorde i början.
För de flesta människor i tjugoårsåldern är inte nedsatt hörsel någonting som man ska behöva bekymra sig om. Det gjorde inte heller den professionella tävlingscyklisten Elisabeth Sveum från Norge. Men for sex år sedan började hon på allvar att märka att hon hörde dåligt.
Saker är aldrig riktigt så som Jenni Ahtiainen, Finland, vill ha dem när hon köper en ny t-shirt eller ett par nya skor. Det finns alltid något som behöver ändras på för att de verkligen ska bli hennes. Så var det också när hon fick hörapparater förra året. Något saknades ...
När Michelle Hviid fick det överväldigande, obehagliga meddelandet att hon hade en tumör i hjärnan som hon riskerade att dö av, fokuserade hon bara på det faktum att hon skulle komma att bli döv på det ena örat när tumören skulle tas bort. Det var det som skulle innebära slutet för den musikälskande entreprenören.
Acceptans, andning och humor. Så hanterar den tidigare Fröken Sverige, Eva Svensson, sin hörselnedsättning och tinnitus. Jag är öppen och tydlig med att jag hör dåligt, säger hon.