Av Pia Melander Guilbert Foto Ricky John Molloy
För fem år sedan, när musikern Helge Engelbrecht fick hörapparater, drabbades han av ångest för att han skulle bli helt döv. Han som älskar musik och livnär sig på den. I dag kan han nästan höra för mycket och har aldrig haft det roligare karriärmässigt - och drar fulla hus med bandet Neighbours & Friends. Träffa Helge Engelbrecht som deltog tio gånger i danska Melodifestivalen och närapå vann Eurovisionsschlagerfestivalen med ”En lille melodi” 1987.
Helge Engelbrecht var bara fem år gammal när han fick veta att han hade nedsatt hörsel.
”Jag minns att min mor och jag var hos doktor Eriksen, som konstaterade att jag var en tredjedel döv på högra örat. Han förklarade för min mor att jag i varje fall inte borde bli mekaniker eller smed. Det skulle vara för bullrigt.”
Sedan gjordes ingenting mer åt saken. Man har bara de problem som man själv skapar menade Helge Engelbrechts föräldrar och han själv hade inga drömmar om att bli varken mekaniker eller smed. I stället gav han sig in på ett yrke där ljudet inte bara kan vara högt, men där man också är beroende av hörseln. En tredjedel döv eller ej, Helge hade musiköra.
”Det var min far som upptäckte det tidigt”, konstaterar han när jag träffar honom för en intervju på hotellet där han bor.
Var det din far som upptäckte att du hade talang för musik? ”Nä, inte talang – intresse!”
Född med bra gehör
Leende minns han den gång han upptäckte musiken – och musiken upptäckte honom – han var 15 år gammal och blev medlem i ett så kallat ”pigtrådsband” som spelade skramlig 60-talsrock och hans far gick genast ut och köpte instrument.
Det är med stolthet i rösten som han berättar om föräldrarna som ägde en mataffär och stöttade honom fullt ut när han ett
halvår senare slutade skolan för att vara med i en orkester som skulle spela utomlands. ”Spela du grabben! Du kan alltid bli
lärare”, löd deras besked. Föräldrarna lärde honom att allt går att göra och sade ofta: ”Det där? Det klarar du enkelt!” ”Och så trodde man ju på det”, säger han:
Är du ledsen över att du inte fick någon musikutbildning?
”Ja, ibland har jag varit det. Jag har drivit jättestora projekt, gjort skivor med symfoniorkestrar som spelade efter de största partiturerna – som jag inte kunde läsa – men jag kunde lyssna mig fram och berätta om en ton lät fel.”
Vad kan du egentligen?
Trots föräldrarnas stöd blev osäkerheten en ständig följeslagare. I 35-40 årsåldern drabbades Helge av en sådan kris där man tänker: Vad kan du egentligen när det kommer till kritan?
” Min bror arbetade med ledningsutveckling, så jag utbildade mig till konsult hos honom och fick några verktyg som jag använder ännu i dag. Det bekräftade i alla fall för mig att man med andra ord kan lära sig något i livets skola. I dag är jag bland annat medlem i danska kapellmästarföreningen. Det är ju lite av en bedrift med tanke på att jag fortfarande har svårt att läsa noter.”
Längs vägen har Helge Engelbrecht tackat ja till uppdrag som med hans egna ord har sträckt sig i alla möjliga riktningar.
”Jag har skrivit åt olika solister, varit bakgrundssångare till den danska sångaren Stig Rossen i åtta år och gjort musik till tecknad film, bara för att nämna några saker. Men omkring år 2000 tänkte jag att om jag någonsin skulle spela själv på allvar så är det nu.”
Helge och hans fru Rie hade övertagit hennes barndomshem. Hennes föräldrar drev ett snickeri och den gamla verkstaden öppnades 1999 som ”Musik Galleriet”. Här kunde Helge och hans band Neighbours spela konserter. De köpte även granntomten och invigde Mariehaven 2009, som erbjöd nya möjligheter.
”När jag fattade beslutet att fokusera på mina egna projekt öppnades nya dörrar. Jag hade inte föreställt mig att vi skulle lyckas så pass bra med Musik Galleriet och Mariehaven, med tusentals gäster som vi har på våra stora sommarkonserter i dag. De senaste femton åren har varit helt fantastiska karriärmässigt. Det har aldrig varit roligare.”
In ear monitoring
Ett långt liv med konserter har dock också satt sina på spår på Helges redan nedsatta hörsel.
”Under den tid som jag har spelat har volymen ständigt blivit högre. När vi står på scen i dag använder vi något som kallas ’In ear monitoring’, en slags hörtelefon som du själv reglerar så att du kan höra ljudet och samtidigt skonas från ljudet från högtalarna. Förr i tiden kunde man riskera att behöva stå fem till sex timmar framför en högtalare när man var ute och spelade för 1 500 personer och efter några timmar kunde man inte längre höra bra.”
”Det började väl med att jag tog min frus sittplats när vi tittade på tv– för att komma närmare ljudet. Jag hade också svårt att höra vad hon sa när jag körde bil om hon tittade ut genom vindrutan medan hon pratade.”Kan du inte titta på mig när du pratar?”, frågade jag, varpå hon svarade att då kunde hon ju inte hålla koll på trafiken.”
- Jösses, jag kan höra fåglarna
En dag för fem år sedan var Helge hos kollegan Tommy, en tidigare granne och numera nästan-granne som även är orsaken till bandnamnet Neighbours. Tommy var i färd med att lägga ljud på ett musikstycke. Helge skulle godkänna det och sade: ”Klockan kan jag inte höra.”
”Någonting är galet. Nu måste du gå till en öronläkare”, svarade Tommy.”
Öronläkaren kunde konstatera att Helges hörsel var mycket dålig.Kort därefter gjordes avgjutningar för ett par hörapparater.
”Jag minns när jag gick ut från kliniken med hörapparaterna på och tänkte: ”Jösses, jag kan höra fåglarna”. Det var fantastiskt, men det kan vara svårt att bedöma när ljudet är tillräckligt bra. Ibland tycker jag nästan att jag hör för mycket.”
I samband med hörselundersökning och hörapparater uppstod en rädsla för att förlora hörseln helt. ”Jag, som älskar musik.”
En röst i örat
Men det gick bra till slut. Entusiastiskt demonstrerar Helge hur hans senaste hörapparater är anslutna till en app på hans smartphone.
”Det är som ett mixerbord. Jag saknar diskant, särskilt på det högra örat. Tack vare appen kan jag ställa in hur mycket jag vill ha. Det går att ta bort vindbrus och det finns några standard- inställningar som man kan trycka på. När jag är ute och äter trycker jag här.” Han visar.
”När någon håller tal från andra sidan lokalen så trycker jag här och kan höra vad som sägs tydligt. Sitter jag vid ett bord där jag vill kunna höra alla kan jag använda en mikrofon som tar upp
ljudet från alla håll. Om det är bullrigt finns ett brusfilter och lyssnar jag på musik så kan jag exempelvis justera basen. Det är helsmart.”
Plötsligt ringer hans telefon. Han pratar en kort stund. Efteråt frågar han: ”Du kunde inte höra vad hon sa, eller hur?”
Nej …
”Det beror på att ljudet skickas direkt till mina hörapparater. För en tid sedan stod jag på scen på en konsert och hörde plötsligt att det ringde. Jag tittade på publiken och de andra bandmedlemmarna.”Hallå?” sade jag. Ingen reagerade. Då
hörde jag min brors röst. Under pausen ringde jag honom för att höra vad han ville men det visade sig att det var jag som hade ringt honom av misstag.”
Låten som hade allt
Avslutningsvis ska vi titta på Helges melodifestivalkarriär som började 1982. Allt som allt har han haft tio låtar med i den danska melodifestivalen.
”Det har gett många roliga upplevelser och de flesta i min bransch drömmer säkert om att få producera en riktigt svängig poplåt som hela världen kommer att lyssna på.”
Längst kom han med ”En lille melodi” som sjöngs av Anne Cathrine Herdorf 1987.
Jag skrev den året innan och var redan då helt säker på att den skulle vinna. Jag spelade den för en lokal sångerska som kom förbi för att sjunga en annan låt och sa till henne: Den här vinner melodifestivalen nästa år. Låten hade allt som behövdes på den tiden. Det kunde inte gå fel, bara vi hade en bra sångare och det hade vi också.”
Vid Eurovisionsschlagerfestivalen i Belgien blev ”En lille melodi” segertippad men slutade som nummer fem.
Omklädningsrummen fanns i en stor hall med skiljeväggar mellan.
”Intill oss på ena sidan av vårt omklädningsrum hade vi det tyska bidraget som höll på att driva oss till vansinne genom att ständigt sjunga sin låt.”
På den andra sidan av skiljeväggen höll irländska Johnny Logan till, som de senaste åren har varit en permanent gästsolist i Mariehaven.
”Det blev Logan som vann till sist och i omklädningsrummet efteråt ställde han sig på en stol och kikade över gardinen och sade: Hey guys, you scared the shit out of me.”
Läs fler inlägg