Av Henrik Nordskilde • Foto Joachim Rode
När Bo Vestergaard var ungefär ett år gammal började hans föräldrar bli bekymrade. Även om sonen fick tag i radion och skruvade upp volymen på full styrka, så reagerade han inte på oljudet. Det gjorde han inte heller då de tog honom till läkaren, som testade hörseln genom att slå ihop ett par grytlock bakom honom. Det visade sig att flera olika sjukdomar i snabb följd – mässling, bihåleinflammation och öroninflammation – hade drabbat hörselnerverna på båda öronen.
Vid två till tre års ålder hade hörseln stabiliserats på den nivå den har i dag. Bo Vestergaard har normal hörsel vid vissa frekvenser men har svårt att uppfatta tal utan hörapparater, till exempel vid möten.
I första klass fick han hörapparater för första gången.
”Jag använde dem då och då men det var lite förgäves eftersom man inte ville vara annorlunda.
Plus att det kunde vara väldigt mycket buller i klassrummet, vilket var obehagligt. Därför hade jag dem bara på emellanåt och det slutade med att jag inte använde dem i många år”, berättar den
i dag 53-årige Bo Vestergaard, som har tillbringat tusentals timmar som elitroddare, tränare och tidigare sportchef för danska kanot- och kajakförbundet.
Namn: Bo Vestergaard
Fött: 1965
Yrke: Fram till hösten 2017, sportschef i danska kanot- och kajakförbundet. Idag är projektledaren inom byggbranschen.
Övrigt: Deltog som landslagsledare i sju VM-slutrundor i den lätta ångbåten. Det förvandlades till två guldmedaljer, fyra silver och en brons. Han vinner fortfarande medaljer vid VM i Masters / Veterans-klassen, där deltagarna också är indelade i åldersgrupper.
På väggen i rummet där intervjun hålls hänger en bild av honom som elitroddare, där han är i full action ute på sjön med lagkamraterna i en roddbåt med styrman. Som barn spelade sport en viktig roll, han sysslade bland annat med badminton, gymnastik, handboll, friidrott och fotboll.
”Det var naturligtvis för att jag gillade sport, men jag tror också att jag tyckte om de miljöerna eftersom det talades högt och tydligt när tränaren ropade till en, till exempel i gymnastik där tränaren stod nära inpå och gav instruktioner. Det var ingen som stod långt bort och sa något jag inte kunde höra.”
Han klarade av att utbilda sig till snickare och till byggnadsingenjör utan hörapparaterna.
Han använde dem bara emellanåt på vissa föreläsningar. Efter roddkarriären blev han tränare och tillbringade mycket tid i motorbåt där det ofta var mycket vindbrus, vilket inte passade bra med de hörapparater han hade på den tiden. De åkte ned i asken igen och där blev de kvar även när han kom hem.
”Jag tog inte ens på dem när vi tittade på TV hemma. Jag tror att jag omedvetet sa ’nej, ska vi inte titta på den utländska filmen istället’ för då kunde jag läsa undertexterna.”
Först vid 29-30 års ålder började han använda dem mer tack vare ett nytt jobb.
Se även vår film om Bo Vestergaard:
Va, har du hörapparat?
”Jag fick jobb på ett byggföretag där jag till en början inte använde hörapparaterna. Men vi hade projektmöten i en lokal med heltäckningsmatta. Inget ljud reflekterades - allt absorberades och jag insåg att jag var tvungen att bära dem när jag var på jobbet. Det gav mig en känsla av trygghet eftersom jag riskerade att göra misstag i byggritningarna om jag inte uppfattade vad som sades under mötena. Men fåfängan fanns ändå där. Trots att jag hade skaffat hörapparater som var mindre, så tittade folk fortfarande och frågade: ’Vad är det som sitter där?”, säger Bo Vestergaard och lutar huvudet lite åt sidan för att visa den typiska reaktionen.
”Jag ville framstå som en vanlig person, men jag hade kommit till en ålder då jag tänkte,’det gör väl detsamma, jag är tvungen att använda dem."
” I dag är det så att jag kan vara tillsammans med någon en hel dag och om jag nämner mina hörapparater så säger de ’va, har du hörapparat?’ Folk lägger inte märke till dem när de är så pass små som de är i dag.” hörapparater så säger de ’va, har du hörapparat?’ Folk lägger inte märke till dem när de är så pass små som de är i dag.”
När han började använda hörapparaterna mer regelbundet gick det upp för honom att det fanns ljud som han inte hade kunnat höra förrän som vuxen. Till exempel som den dagen han öppnade en burk coca-cola med hörapparaterna på.
”Det gav det där klassiska ljudet, men jag tänkte ’vad är det, är det någon som använder en tryckluftsborr?’ Jag var tvungen att lära mig definiera massor av olika ljud. Det gällde också fågelsång, som jag numera uppfattar ännu bättre med de nya apparaterna som jag fick för några månader sedan. Jag uppfattar även bättre var ljuden kommer ifrån.”
Han ”kapitulerade” äntligen för nio år sedan och började använda hörapparaterna varje dag. Det var en lång bilresa med frun på en semester i Florida som blev vändpunkten.
”Mot slutet av dagen sa hon ’det var verkligen trevligt att du hade hörapparaterna på i dag.’ Det gjorde också en skillnad för henne att jag svarade och hon inte behövde upprepa allting. Sedan den dagen började jag ha dem på alltid, med undantag för när jag sportade eller cyklade på grund av vindbruset.”
I dag bruger han sine nye apparater og den tilhørende app til at justere lyden til situationen, for eksempel vindstøjen, når han cykler.
- Når jeg slår vindstøjsreduktionen til, er det faktisk meget behageligt. Det giver et mere blødt
lydbillede. Jeg bruger også app’en til at justere for eksempel ved møder. Hvis nogen ikke har en
klar stemme, kan jeg justere på bas og diskant og andre ting. Når mødet er slut, nulstiller jeg til den normale indstilling. Og når jeg kommer hjem, indstiller apparaterne sig automatisk til den lyd, jeg gerne vil have derhjemme.
Justerar sitt eget ljud
I dag använder han sina nya hörapparater och den tillhörande appen för att justera ljudet efter situationen, till exempel för vindbrus, när han cyklar.
”När jag slår på vindbrusreduceringen är det faktiskt riktigt behagligt. Det ger en mjukare ljudbild. Jag använder också appen för att justera ljudet till exempel vid möten. Om någon inte har en klar röst kan jag justera på till exempel bas och diskant. När mötet är slut återgår jag till den normala inställningen. Och när jag kommer hem anpassar sig hörapparaterna automatiskt till det ljud som jag vill ha hemma.”
I vissa situationer kan han önska att tekniken vore ännu mer utvecklad, till exempel när någon nyser eller hostar bredvid honom.
”Det låter nästan som ett pistolskott och jag blir förskräckt. Det skulle vara trevligt om apparaterna i framtiden kunde uppfatta sådana ljud mycket snabbt och dämpa dem”, säger Bo Vestergaard.
Det finns dock detaljer i den stora ljudbilden. I dag är hörapparaterna en så vanlig del av hans vardag att han ibland glömmer att ta av dem när han ska sova och han anser det sannolikt att även normalhörande någon gång i framtiden kommer att börja använda hörapparater för att få den bästa möjliga ljudupplevelsen.
”De kan få nytta av dem till exempel på föreläsningar, på bio, eller var det nu kan vara, för att man vill kunna välja själv vad som är det viktigaste”, säger Bo Vestergaard.